Which off the injuries are you apologizing for specifically? Specifically? Which ever one that still hurt.

Igår såg jag Moonrise Kingdom av Wes Anderson , som också gjort The Royal Tenenbaums.

Filmen handlar om den föräldralösa scouten Sam…

…och Suzy, som är det äldsta barnet av fyra i en väldigt speciell familj.

Hon ser världen genom sin kikare, som ibland gör att hon ser sådant hon inte borde se.

Båda uppfattas som missanpassade av sin omgivning.

De möter varandra av en tillfällighet och det liksom klickar mellan dem direkt. De blir brevvänner och planerar sin flykt i de brev de skickar fram och tillbaka.

Målet är den lilla viken 3.5 miles där de badar med kläderna på, dansar halvnakna till fransk musik, provar tungkyssar och filosoferar om sin tillvaro. Och de tror att de ska kunna existera där själva, men verkligheten är sällan barnslig, naiv eller enkel.

Filmen är full av kontroversiella inslag som när polisen bjuder Sam på öl.

Suzys mamma har en affär med öns enda polis. Hon slår dessutom sin man, Suzys pappa. I en scen där de ligger i varsin säng, filmade ovanifrån ber hon sin man om ursäkt. Det är en femstjärnig scen och dialogen mellan dem är helt fantastisk. Bl.a. ber hon honom sluta tycka synd om sig själv när han säger att han önskade att han kunde försvinna från hennes liv. Hon påminner honom att barnen behöver dem. “Det räcker inte.” svara han då, som i att barnen inte är skäl nog att vilja fortsätta existera.

Med hjälp av scoutkamraterna får Sam och Suzy hjälp att rymma på nytt. De hjälper dem komma till Camp Lebanon där de som ett par ska fly till en okänd framtid.

Men en storm som man redan i början av filmer får veta ska dra in över ön och andra omständigheter omöjliggör deras flykt.

Och dramatiken tätnar. (Väljer att stanna här. Skriver naturligtvis inget om slutet.).

Jag har alltid varit fascinerad av filmskapare som levererar en bra film som dessutom är ett konstverk. Moonrise Kingdom är en sådan och just därför finns den med i min köpefilmsamling. Se den och njut.

Translation
I watched Moonrise Kingdom yesterday by Wes Anderson, the man who gave us The Royal Tenenbaums. The movie is about Sam and Suzy that are classified as maladjusted. They meet by a coincidence and develop a friendship and a vision of a different life where they set the rules. They decide to escape and head to the small bay 3.5 miles. Suzy’s family, the police and other adults change the course of the two kids plan. This movie is a masterpiece. The picture, the story, the dialog, everything is just amazing. Watch it and enjoy it.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in I like. Bookmark the permalink.