Gossip boys. Under solen.

Sebastian kom gående mot Rafael med ett stort leende. Han utstrålade glädje. Så mycket att Rafael brast ut i ett stort leende själv. Och de kramades. Hårt och länge.
”Jag är så glad.” deklarerade Sebastian och rösten ville bara brista i skratt.
”Jag ser det. Du verkar gladare än en kattunge som fått tag i en boll.”
Sebastian skrattade hjärtligt. Ett sånt där skratt som avslöjade nöjdhet, där vardagsbekymmer inte rymdes, där funderingar på framtid och konsekvenser inte fanns med i beräkningen än. Och det var härligt, tyckte Rafael. Att höra någon skratta från magen åt en enkel liknelse med en katt.
”Han är så fin Rafael.” berättade Sebastian euforiskt.
De satt på Mälarpaviljongen tillsammans med många andra som var glada att sommarvärmen nått Stockholm och ville passa på att sitta under solens strålar tills den gick ner långt bort i väst. De väntade på maten de beställt och sippade på rosévinet de hade i sina glas. Mälaren som bar de flottar som utgjorde den flytande delen av Mälarpaviljongen inbjöd till bad.
”Vad härligt det hade varit att hoppa i för ett sen sitta i bara badbyxor och äta middag.” fantiserade Sebastian.
”Då skulle du ge alla superstylade homsar något att snacka om.”
”Ja gud ja. De skulle rynka på näsan åt min tilltufsade frisyr efter doppet. Men jag skulle nog ge dem något mer att snacka om än ett ovårdat yttre efter en simtur i den dyiga sjön. Jag skulle typ göra helikoptern och chocka riktigt ordentligt.”
De skrattade högt båda två.
”Och jag lovar dig att jag skulle få massor av erbjudanden på Grindr på momangen.” tillade Sebastian.

Plötsligt stod han där. Vid deras bord och log sitt vita leende med ögonen som förtrollade så många. De som utstrålade medfödd charm. Ludvig. Han ville bara hälsa, informerade han. Och eftersom Rafael inte reste sig, satte Ludvig sig bredvid honom. Han klämde in sig mellan Rafael och en för dem okänd person som satt med ryggen mot Rafael på en av de många bänkar som stod på en av flottarna.
”Du ser ut att må bra.” började Ludvig.
”Jag mår väldigt bra.” svarade Rafael. ”Det här är Sebastian.”
De hälsade och Ludvig berättade att han hade hört mycket om Sebastian och att det var kul att äntligen få träffa honom.
”Jag har hört mycket om dig också Mr. Casanova.”
Rafael sparkade till Sebastian under bordet.
”Aj. Vad sparkar du mig för? Han är ju en player. Det vet han ju själv. Man känner det på hans doft.” fortsatte Sebastian. ”Det står i pannan på dig älskling.” Sebastian riktade orden direkt till Ludvig. ”Jag tycker att du ska låta Rafael vara. Han träffar en jättefin kille nu.”
Rafael blickade ut över vattnet. Ludvig lade sin hand på ett av hans ben.
”Jag saknar dig Rafael.” Rafael mötte Ludvigs blick. ”Jag saknar dig på riktigt.” fortsatte Ludvig.
Och det knöt sig i Rafaels mage. Inte för att han äntligen fick höra de ord han hade längtat efter. Eller för att han ville kasta sig i Ludvigs armar och gifta sig med honom. Utan för att inte var helt likgiltig inför Ludvigs uppenbarelse. För att han fortfarande påverkades av hans närvaro. På ett sätt han inte var bekväm med.
”Det går inte längre Ludvig. Jag är ledsen.”
”Jag vill hälsa i alla fall.”
”Jag är glad att du gjorde det.”
”Hör av dig.”
”Jag kommer inte att hör av mig. Jag träffar någon annan nu och jag och du är inte vänner.”

Det uppstod en kort tystnad efter att Ludvig gått. De åt sin mat försjunkna i egna tankar.
”Är du fortfarande kär i honom?” frågade Sebastian för att bryta tystnaden.
”Nej. Faktiskt inte. Men jag gillar honom. På något sätt. Av någon anledning.”
Sebastian nickade.
”Berätta om Frank istället. Det är mycket trevligare.” försökte Rafael.
”Men hur känner du för Alexander då?”
”Alexander är fantastisk. Han gör mig glad och jag ska göra mitt bösta för att göra honom lika glad.”
”OK. Vad skönt att höra. Hade du svarat något annat hade jag kastat i dig i vattnet och kastat förbannelsen över dig. Bara så att du vet.” sa Sebastian och log.
”Jag vet vad du går för.” svarade Rafael och log.
”Nu kan jag berätta om Frank. Jag trodde aldrig att du skulle fråga din självupptagna hagga.” Sebastian skrattade högt. “Vad vill du veta?”
”Hur var han i sängen?”
”Oh. Du vill veta sånt. Jag måste bara ta fyra klunkar av mitt vin sen ska du få veta allt älskling”

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Gossip boys. Bookmark the permalink.

One Response to Gossip boys. Under solen.

  1. Charbel says:

    Hahaha, asså sebastian o hans historier tar aldrig slut , längtar redan efter fortsättningen, tack för denna fina bloggskrivande

Comments are closed.