Gossip boys. Första daten.

Det stod en hel familj, mamma, pappa och deras två söner som Sebastian uppskattade var fyra och sex år gamla på minigolfbanan i Vasaparken med varsin klubba och försökte få ner den vita bollen i hålet på så få slag som möjligt. Den yngsta av bröderna skrattade högt varje gång någon av föräldrarna missade hålet.
”Du missade igen. Jag kommer att vinna.” skrek han mellan skratten som kom långt ner från magen.
Sebastian blev varm inombords av att höra pojkens ohämmade skratt och se hela familjens stora leenden. Det var en varm onsdagskväll den sista veckan i juli. Dagar innan Pride 2012. Och himmelen var blå och solen stod fortfarande högt. Sebastian hade tagit ledigt halva dagen. Bokat om alla kunder han hade på eftermiddagen, gått hem och gjort sig i ordning och tagit tunnelbanan till S:t Eriksplan. Han letade länge efter de perfekta plaggen att bära. Något som skulle framhäva det han var nöjd med och dölja det han önskade att han hade tid och ork att förbättra. Han bestämde sig för en olivgrön pikétröja som skulle framhäva hans honungsfärgade ögon och ett par beigea chinos. På fötterna satte han ett par svarta high top sneakers. Han doftade Hugo Boss, Dark Blue och håret var fixat med Urban Molding från Lanza. Han var framme vid Vasaparken strax innan sex. Hela tjugo minuter innan avtalad tid. Han kunde inte minnas när han var på en riktig date sist. En första träff som gick ut på att ses i dagsljus, presentera sig själv vid namn, prata om vind, väder och intressen, samtidigt som man tar en kaffe eller äter en bit mat. Han stod och tänkte på när något sådant ägde rum senast. Han funderade länge och konstaterade att det måste ha varit innan dating-appen Grindr gjorde entré i hans liv. Någon gång på Jesus tid. Innan alla män blev namnlösa. Innan alla försvann i en digital dimma och trädde fram ur sina smartphones i underkläder när trycker i skrevet ökade. Och han tänkte på hur mycket han hatade det eviga telefonpillandet och pipandet varje gång han gick ett meddelande från någon. Men också att det efter ett tag kändes som den mest naturliga saken i världen. Lika naturligt som att en mamma ammar sitt barn. Det var så man fick kontakt med potentiella partners i en tid då tid är pengar i kvadrat. Men så flera år senare skulle han på en riktig date, som han förvisso hoppades skulle sluta i hans säng, men först efter en middag och lite lagom sofistikerad konversation.

Sebastian hade stött på Frank på Åhléns City. De stod både vid Elizabeth Arden disken och tittade och testade diverse produkter. Sebastian skulle köpa ansiktskrämen som han använt ett tag. Frank var mest nyfiken på märket och testade ansiktskräm, ögonkräm och när ingen såg smetade han lite läppstift på läpparna.
”Jag har sett dig någonstans.” sa Sebastian och vände sig mot den unga mörkblonda killen med blå ögon och Disneyfigur-leende.
Och på den vägen var det. Sebastian som har en elefants minne kom fram till att han hade sett Frank på Gotland i början av sommaren. Sebastian var där på besök och Frank bor där.
”Du jobbar i Guldaffären.” Sebastian.
”Du skrämmer mig.” Frank.
”Jag såg direkt att du är en fjolla. Jag har alltid lätt.” Sebastian skrattade. Frank blev röd. ”En söt fjolla.” tillade Sebastian.
Det var dagen innan de skulle ses vid Vasaparken. De pratade en stund till på Åhléns bland smink och hudvårdsprodukter, men Frank var tvungen att gå så de bytte nummer och bestämde att de skulle ses dagen efter.

Frank kom gående på Odengatan i en blåvit-randig t-shirt, ett par ljusa jeans och vita sneakers. Sebastian vinkade och log stort. De kramades vid korsningen Odengatan/Dalagatan och så gick det till Restaurangen Musslan på Dalagatan.
”Berätta.” Sebastian ville höra allt om Frank sa han. Allt Frank ville berätta. De drack vitt vin och väntade på var sin Moules Frites. Och Frank började prata. Om sin familj, mamma, pappa och syster. Om att han kom från Norrköping, var utbildad guldsmed och bodde på Gotland. Så mycket fick han berätta och Sebastian lyssnade tålmodigt, men tog över när Frank avslutade meningen ”….och sen dess bor jag på Gotland.” Därefter var det Sebastians tur att prata och det gjorde han. Han berättade om sin stora familj. Sin mamma som han kallade för Miss Sumo, för han tyckte att hon blev allt större med åren.
”Så mycket mat som hon lagar kan hon inte bli annat än ett potentiellt högkostnadsfall. Och så undrar folk varför skatterna är höga i det här landet.”
Han berättade många och långa historier om kunderna som såg ut som skit i håret.
”Alltså jag tappade synen när hon kom in på salongen. Hon såg ut som den elaka häxan i trollkaren från Oz. Hon skrämde folk. Men jag fixade henne och hon var snyggare än Askungen på balen när hon lämnade salongen.”
Och så om sina vänner.
”Rafael och jag är som bröder. Du kommer att älska honom. Simon är vår Amy Winehouse, men han är snyggare än henne, mer som en rakad Brad Pitt. Han och Rafael var ett par för längesen, men Simon sumpade honom. Rafael är ihop med Alexander nu. Han är jättego. En riktig Svensson. Pratar som en nyhetsankare. Korrektare än påven. Utåt sett i alla fall. Med Rafael är han tydligen en riktig porrkung. Vi berättar allt för varandra bara så du vet. Bröder delar på allt.”
Berättelserna fortsatte och Frank lyssnade roat. Sebastian fick honom att skratta. Han kände sig avslappand och glad med den mörka killen med händer större än en björnram och humor från planeten Mars. Och vinet flödade och musslorna smakade gott.
”Det är lite konstigt att två bögar sitter och smaskar musslor.” sa Sebastian och skrattade så högt att servitörens hår krullade sig av oro för vad de andra gästerna skulle tycka om den högljudda, mycket glada och överförfriskade kunden.
”Hur gammal är du förresten?” frågade Sebastian.
”21.”
Sebastian blev så chockad att musslan han precis skulle sörpla i sig åkte upp i näsan.
”Du är bara barnet. Jag är 32.”
”Jag är en vuxen man.” protesterade Frank.

Klockan var närmare tio när de lämnade Musslan. De stod och trampade på plats framför restaurangen. Båda väntade på att den andra skulle säga något. Föreslå något. ”Ska vi gå hem till dig eller hem till mig eller var och en hem till sig.” Frank tittade ner i marken. Han resonerade att han var den yngre av dem båda. Att ett eventuellt förslag på någon slags fortsättning skulle komma från den 32-åriga herren.
”Ska vi hem till mig?” frågade Sebastian när han insåg att lillpojken inte var någon talesmanmaterial. ”Jag bjuder på efterrätt. Någon typ av efterätt. Under lång tid och i olika ställningar.” Sebastian skrattade igen.
”Vi tar en taxi då, eller hur?” frågade Frank.
”Absolut.”

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Gossip boys. Bookmark the permalink.

One Response to Gossip boys. Första daten.

  1. Charbel says:

    Hej min fina vän, du tar fram färgerna o konturerna på personerna så himla bra, kan bara blunda o se dem framför mig, vilken fin o rolig text, känner igen mig i sebastian mär jag gapskrattar för mig själv haha

Comments are closed.