Gossip boys. Passiva stan.

Simon tog upp en flaska vin ur sin ryggsäck och Sebastian undrade hur mycket han hade tänkt att de skulle dricka.
”Det är badförbud för oss alla nu. I alla fall om vi ska fortsätta dricka i denna takt. Vi måste börja äta om ni inte vill att jag ska skämma ut er inför alla andra badgäster. För om jag blir riktigt full, vilket jag kommer att vara efter detta glas kommer mitt alter ego Chantel att vakna och ta över mig. Hon har en tendens att göra det när jag fått i mig för mycket sprit. Och hon mina herrar är väldigt högljudd.” hotade Sebastian.
”Vem är grillmästaren?” frågade Simon.
”Inte du.” svarade Sebastian snabbt. ”Vi vill inte riskera en skogsbrand.”
”Jag tänder grillen.” volonterade Rafael.
”Har du tänt någon grill förut?” retades Simon.
”Knappast. Prinsessan från Djursholm har nog aldrig haft skit på händerna.” inflikade Sebastian, varpå alla utom Rafael skrattade.
”Men då låter jag väl bli. Jag har ju tre karlakarlar från arbetarklassen med mig så varför bemöda sig.”
”Ni får inte vara elaka mot Rafael.” försökte Alexander, men då kastade Rafael en påse med majskolvar på honom.
”Inte ett ord från dig.” började Rafael med pålagd arg min. ”De där fjollorna vet att jag är bästa grilltändaren här.” fortsatte han.
Simon och Sebastian nickade medhållande. Alexander lyfte på ögonbrynen för att visa att han var imponerad.
”Upp till bevis då Mr. Överklassbarn. Jag måste ha mat nu.” beordrade Sebastian. ”Men vi skålar först. Skål.”

De åt med stor aptit och de åt mycket.
”Vad hände med din Victoria Beckham diet förresten?” undrade Simon och tuggade frenetisk på en stor köttbit som en Neandertalare.
”Den tog nästan knäcken på mig. Jag var ett vandrade psykfall. Ständigt hungrig och trött. Det blev för mycket. Dessutom hade jag uppnått mitt mål.” Rafael pekade på sitt sexpack. ”Så nu äter jag som folk igen. Det har jag gjort ganska länge för din info.”

Himmelen var återigen molnfri och de fyra vännerna lade sig tätt intill varandra på sina filter och lät sig stekas av solens varma strålar. Alkoholen och den stora mängden mat de fått i sig gjorde att de alla hamnade i matkoma. Tystanden som uppstod var unik. Rafael tänkte på att han inte kunde minnas när Sebastian varit tyst så länge, i hela tio minuter, senast. Sedan somnade han. Och han drömde. Att han mötte Vicoria Beckham utanför NK. Hon bar stora solglasögon som täckte hennes smala ansikte, en olivgrön dress från Chanel och ett par svarta högklackade skor från YSL. Hon stod och fipplade på sin telefon med ena handen. I den andra höll hon en svart kuvertväska. Hon lyfte blicken när han passerade henne och tog av sig solglasögonen.
”Är det du som är Rafael?” frågade hon honom bestämt och han blev så ställd att han inte förmådde annat än att nicka bejakande.
”Jag har hört att du avbrutit din diet. Att du aldrig tog dig an utmaningen på den högsta nivån.”
Rafael förblev tyst. Victoria granskade honom.
”Det är OK.” viskade hon. ”Man får inte ett perfekt liv bara för att man är en steg fyra människa. Titta på mig bara. Min man kan inte låta bli andra unga kvinnor hur mycket jag än anstränger mig. Men säg inget till någon. Det är ju hela grejen. Att man ska tro att en slank kropp kan ge en evig lycka och framgång.” Hon blinkade mot honom, tog på sig sina solglasögon, vände honom ryggen och gick iväg. Rafael förblev stående framför NK:s entré och i nästa ögonblick tittade han på en klarblå himmel och blev bländad av en starkt lysande sol. Han förstod att han hade drömt och vaknat.

Stärkta av maten vågade de sig på ett till dopp i sjön. Klockan var då sen eftermiddag. På land såg man rök stiga upp från diverse grillar och på bryggan stod ett tiotals barn som dök i vattnet, simmade till bryggans stege, klättrade upp och dök i igen. Deras skrik och skratt hördes långt bortanför Mälarhöjdens badplats. Och bakom de badade människorna åkte båten till Drottningholm förbi.
Simon var först upp ur vattnet, tätt följd av Alexander. Rafael och Sebastian blev kvar i vattnet.
”Är du kär i Rafael?” frågade Simon helt oväntat medan han torkade sin kropp.
”Det är jag nog.” svarade Alexander. Simon ryckte på axlarna. ”Kul då.”
Det stod och tittade på varandra som två tuppar som var redo att anfalla när som helst och klösa ut ögonen på den andra.
”Fina badbyxor förresten.” sa Simon lika oväntat som minuten innan. ”Och du verkar ha ett skapligt paket.” sa han och skrattade. Sebastian och Rafael dök upp.
De satte sig på rad bredvid varandra och blickade ut över vattnet. Solen värmde dem på ryggen. Den var på väg västerut.
Alexander plockade fram en kladdkaka som han bakat och en termos med kaffe. Simon skakade på huvudet.
”Gud va gott. Svensson har gjort entré i gänget. Kladdkaka och kaffe. Det är som att åka till mamma.”
”Ät och håll käften. Eller så tar du ett glas vin till.” fräste Sebastian och tog en stor tugga av sin bit av kladdkakan.
Rafael pussade Alexander på kinden och berömde honom för sin insats.
”Vi är ju vuxna trots allt.” tillade Rafael.

Simon plockade fram sin mobil. Den pep efter en kort stund. Han skrev något och så pep den igen.
”Grindr.” sa Sebastian. Alexander och Rafael log.
”Vet ni att det är helt omöjligt att få tag i en aktiv kille i Stockholm.” överraskade Simon, vilket fick Alexander som precis hade tagit en klunk av sitt kaffe att sätta det i halsen och hosta sig blå.
”Alltså helt seriöst. Jag har verkligen försökt, men hela jäkla stan vill liksom…”
”Ligga underst.” avbröt Sebastian. ”Tänk på vad du säger. Vi har en ny medlem i familjen. Alexander stackaren är inte van vid vår jargong.”
”Det är lugnt.” försäkrade Alexander. ”Jag var bara inte beredd på samtalsämnet.”
”Alltså på riktigt. Tänk om vi kunde föröka oss. Vi skulle ju dö ut väldigt snabbt. Det finns ingen som vill befrukta. All vill bli….Ja ni förstår.” Simon log.
”Men du vill bli befruktad då.” konstaterade Sebastian. ”Nu vet alla det. Något mer du vill dela med dig?”
Simon ryckte på axlarna. ”Värst va ni ska vara präktiga då.” Simons telefon pep igen. ”Passiv kille söker muskelös aktiv.” läste han högt. Alla skrattade. ”Jag lägger ner. Det är hopplöst. Tur att man kan tänka sig det mesta annars hade man aldrig fått sex i den här stan.”
”Ska vi spela kort.” frågade Alexander.
Simon stoppade undan sin telefon. ”Det tycker jag att vi gör.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Gossip boys. Bookmark the permalink.