Gossip boys. Stockholm.

Sebastian stod vid cykelstället tillhörande Citybikes på Hornsgatan och väntade på att Simon, Rafael och Alexander skulle dyka upp. Solen hade äntligen vågat sig fram efter många regniga dagar och även om temperaturen i luften inte var i närheten av vad man förväntade sig att den skulle vara i mitten av juni hade de bestämt sig att tillbringa dagen ut i det fria. Cyklar, picknick och bad fanns med på agendan. Sebastian tittade på sin klocka och konstaterade att pojkarna borde dyka upp vilken minut som helst. Han hann tänka på att affärerna den gångna veckan gått över förväntan. Han hade varit fullbokad alla dagar, liksom de två anställda han hade på salongen. Och just därför kändes en heldag med fokus på något helt annat än hårfärg, fön och ytliga samtals om allt och inget med kunderna som ett perfekt slut på en intensiv vecka och en nödvändig återhämtning inför den nya arbetsveckan som var timmar bort. Att jobba sex dagar i veckan krävde att han unnade sig att koppla bort sitt jobb helt och hållet den sjunde dagen.

Sebastian tittade upp och såg sina vänner rulla fram harmoniskt på Hornsgatan med Slussen i ryggen och Bergsunds strand i sikte. Förbi dem susade några andra cyklister iklädda åtsittande elastiska cykelbyxor och strömlinjeformade hjälmar som minimerade luftmotståden i ett tempo som var en trafikfara för alla andra utan dem själva. Sebastian viftade frenetiskt med sina armar och gjorde två piruetter som inte var speciellt eleganta samtidigt som han skrek ”Hello babies” om och om igen. Och väl framme vid cykelstället där Sebastian skulle hyra en cykel kramades de och gick igenom allt de hade med sig för att säkerställa att de inte skulle behöva komplettera med något.
”Hur mycket tid har ni lagt ner på ert utseende i morse egentligen?” frågade Sebastian helt oväntat mellan en titta i Simons väska, som var proppad med vin och annat alkoholhaltigt och Rafaels som stod för maten.
”Massor:” svarade Alexander och skrattade. ”Rafael körde både situps och armhävningar innan han duschade, fixade håret och drog på sig sitt neongröna linne.”
”Det stämmer inte.” protesterade Rafael. ”Men Alexander har redan varit på gymmet idag.”
”Vilka utseendesfixerade fjollor ni är?” skojade Simon. ”Jag som skämdes för att jag har fuskat med brun utan sol hela veckan.”
Alla skrattade. Sebastian skakade på huvudet. ”Och ni vill ha samma rättigheter som alla straighta män. Stackarna får stå ut med mensande fruar, skrikande barn, de lägger all sin fritid på att köra sina ungar till och från diverse aktiviteter och hinner därför varken tänka på sin hy eller sina sinande biceps och ändå ska de inte få ha kyrkan för sig själva.”
De andra buade och hotade med att kasta ner honom i vattnet från Liljeholmsbron.
”Jag bara skojar.” sa Sebastian vädjande.
”Häxa. Du ska brännas på bål.” hotade Simon.

De trampade på sina cyklar nerför Horngatan, över Liljeholmsbron där Sebastian cyklade extra snabbt och långt framför alla andra, genom Liljeholmen, förbi insjön Trekanten och vidare mot Vinterviken. Sebastian tog ton och började sjunga ” Why, why can’t this moment last forever more? Tonight, tonight eternity’s an open door.No, don’t ever stop doing the things you do.Don’t go, in every breath I take I’m breathing you.” De andra stämde in. “Euphoria. Forever, ’till the end of time. From now on, only you and I.We’re going u-u-u-u-u-u-up.” Och de fortsatte cykla och hela tiden hade de Mälaren på sin högra sida. Och solen speglade sig i dess mörka vatten och invånarna i Stockholms södra förorter drogs till vatten de också. De satt på filtar med picknickkorgar och de vuxna drack öl och de unga saft. Alla var glada som björnungar efter dvalan. Och när Aspudden med sina sekelskifteshus och Axelsberg med de grå betonghusen och Örnsberg med de vita nittiotalhusen nere vid vattnen var bakom de fyra cyklande männen rullade de genom Mälarhöjden och nerför en brant backe till en liten öppning i skogen precis vid vattnet som var känd som Mälarhöjdsbadet.
De lade ut sina filtar på en liten gräsplätt mellan ett gäng klippor som såg ut att vilja dyka ner i det artongradiga vattnet. Simon öppnade en flaska vitt vin och de skålade.
”För oss. För att det äntligen började likna sommar och för att vi nu enats om en första gemensam sommarresa.” Simon.
”Skål.” ropade de andra.
De hade efter en veckas diskussioner enats om att åka till Barcelona och Sitges under slutet av augusti. Och trots att det kanske inte var det mest lämpliga stället att åka till med Simon, enligt Rafael, med tanke på Simons knarkvanor och tillgängligheten på sådant i Spanien, röstade de övriga ändå för en resa till Cataluniens huvudstad.
”För Barcelona.” Sebastian.
De lyfte glasen igen och sippade ur dem. Alla har de varit där. I Barcelona. Staden med den långa stranden mitt i city, La Rambla med alla gatukonstnärer, den mäktiga La Sagrada Familia, den vackra Park Güell, den varma luften, de många barerna och de många, många, många gaykillarna, som fanns överallt. Och alla hade underbara från Barca.
”För Stockholm.” Alexander. ”Som förde oss samman.”
”För Stockholm.” Alla.

Mellan molnen som inte helt oväntat men ovälkommet uppenbarade sig var solen ganska varm och de alltmer påverkade vännerna fick var sin droppe svett i pannan som de ville få bort. Simon var först i vattnet och skrek i falsett.
”Gud. Jag har precis genomgått kemisk kastrering.”
De andra var i sekunden senare och skrek lika högt som Simon. Barnfamiljerna kastade blickar på de fyra männen i små badbyxor som störde lugnet på den lilla badplatsen.
Sebastian drog av sig kalsongerna och viftade glatt med den ovanför vattenytan och gick därefter till attack mot de tre andra som skrek och simmade åt var sitt håll.
”Ta på dig din pervo.” skrek Rafael. ”Jag vill inte känna din dindong mot mig.” Men Sebastian lyssnade inte på den visan.
Efter tre minuters fruktlös jakt gav Sebastian upp och de tre andra flydde upp på land.
När de återfått vilopulsen lade de sig ner på rad bredvid varandra på var sin handduk. Vattnet pärlade sig på deras nakna kroppar. De inväntade solen som gömt sig bakom ett större moln. De längtade efter dess varma strålar.
”Stockholm. Stockholm. Stad i världen.” började Sebastian. ”Stockholm. Stockholm. Världens stad. Stockholm. Stockholm. Härlig är den. Stockholm. Stockholm. Gör mig glad.” sjöng alla. Och solen sken på dem.

(Fortsättning följer.)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Gossip boys. Bookmark the permalink.