Gossip boys. Köttets lustar.

Sebastian ringde till Rafael på väg hem från salongen. Klockan var närmare halv åtta varför han antog att Rafael också var på väg hem. Från gymmet. Rafael svarade vid första försöket för en gångs skull. Annars brukade de ringa om varandra ett antal gånger innan de faktiskt lyckades prata med varandra. De diskuterade kvällens upplägg. Sebastian var taggad och väldigt sugen på en helkväll. Han föreslog middag, drinkar och utgång. Han hade till och med bokat bord på La Rouge för två. Han påpekade att han ville äta middag med Rafael på tu man hand. Inga andra gäster var välkomna. Han deklarerade att han behövde en paus från Simons knark-aura, Jakobs hokuspokus ”jag är så vuxen”-snack och deras allt mer enerverande gnabb.
”Och ska vi inte ta med dem är det ju knappast någon idé att ta med någon annan. För att om de får höra det av någon, vilket de kommer att göra, blir det drama. Du vet hur fjollorna är. Simon kommer att tro att vi anser att han är en lägre stående varelse för att han snart har ett straffregister och Jakob kommer att analysera alla tänkbara orsaker till varför vi valde bort honom och bjöd med någon annan utan att komma fram till något. Det skulle tvinga honom att vända sig till ”Han” där uppe, som i sin tur skulle be Jakob att återkomma när han hade något vettigt att diskutera.”
”OK. Jag förstår. Inga andra. Bara jag och du.” avbröt Rafael.
”Det är något fel.” svarade Sebastian. ”Du är för medgörlig. För snäll. Vad är det som har hänt?” fortsatte Sebastian.
”Vad snackar du om? Jag är väl inte gladare än vanligt. Inte mer medgörlig heller. Du vill ha en privat middag med mig, vilket jag tycker ska bli trevligt.” kontrade Rafael.
”Nej. Något är fel. Du är väl medveten om att du har låtit som asexuell vegetarian den senaste tiden? Och nu helt plötsligt använder du ordet trevligt. Vi måste snacka om det här.”
”Jag förstår ingenting. Vadå asexuell vegetarian?” frågade Rafael förvirrat.
”Du har sett ut och låtit som en sexuellt frustrerad man som lider av akut proteinbrist. Torr, negativ, vemodig. Listan kan göras lång.”
”Men Gud! Jag förstår inte var du får allt ifrån.” sa Rafael och suckade.
”Inte jag heller.” De skrattade båda två. ”Har du ätit korv?” frågade Sebastian plötsligt.
”Vadå för nåt? Nej. Jag har inte ätit korv. Men vad har det med något att göra?” svarade Rafael och undrade hur det absurda telefonsamtalet skulle sluta.
”Alltså inte korv med bröd.” Sebastian tog en kort paus för att ge Rafael en chans att tänka till. ”Jag tror att du har gjort något med Alexanders korv.” fortsatte han när Rafael inte fick ur sig något. Rafael förblev tyst.
”Jag visste det.” ropade Sebastian nöjt. ”Grattis. Det var på tiden. Du får berätta allt när vi ses på La Rouge om knappt en timme. Och jag hoppas att vi får se Alexander ikväll.” hann han också lägga till innan de avslutade samtalet.

Rafael och Sebastian skulle möta upp Jakob på Torget. När de klev in i den överfulla baren såg de att Jakob satt i ett hörn längst in på Torget och pratade med en kille som både Sebastian och Rafael kände till även om ingen av dem kände honom personligen. De ville inte störa Jakob som av ansiktsuttrycken att döma verkade berätta något väldigt allvarligt för Nataniel, som killen hette kom de fram till efter lite tankeverksamhet, så Rafael skickade honom ett sms i vilket han skrev att de stod vid baren några meter bort bakom ett stort gäng hipsters och beställde därefter var sitt glas vitt vin. Bara några minuter senare anslöt Alexander, som efter en lång diskussion med Rafael tidigare under kvällen fick acceptera att han inte skulle få äta middag med honom. När han dök upp på Torget verkade i alla fall den irritation som var så uppenbar under telefonsamtalet några timmar senare vara bortblåst. Han närmade sig Rafael och Sebastian med ett stort leende på läpparna.

Rafael tänkte att Alexander var otroligt snygg och sexig. Sebastian skrek ”Fan vad han är het!”
”Vem då?” undrade Alexander som vid det laget stod ett kliv ifrån dem.
”Du.” svarade Sebastian. ”Du är kriminellt snygg. Jag förstår att du har fått den här divan på fall.” fortsatte han och pekade på Rafael. ”Han är ju kräsnare än en senior teaterrecensent.” Alexander och Sebastian skrattade högt. Rafael skakade på huvudet.
”Jag är också väldigt kräsen och gudarna ska veta att jag har fått kämpa för att få den här divan att tycka om mig.” sa Alexande och blinkade mot Rafael.
”OK. Inget mer gulligullande framför mig annars kräks jag på er. Kalla mig bitter, men nu när ni har fått varandra och ni är lyckliga i alla era dagar vill jag att ni fokuserar på mig när ni är med mig. Gulla med mig. Pussa på mig. Uppfattat?” Rafael och Alexander gav Sebastian flera slängkyssar var.

En halvtimme senare satt Jakob fortfarande med Nataniel och det var fortfarande Jakob som pratade. Lika intensivt som för trettio minuter tidigare. Sebastian tyckte nästan synd om killen som var tvungen att lyssna på Jakobs hobbyfilosofteorier, som han antog var det som Jakob matade Nataniel med. Han bad Rafael att ringa till Jakob. De såg hur Jakob plockade upp sin telefon ur fickan, tittade på displayen och stoppade tillbaka den i fickan för att sedan fortsätta sitt samtal med sitt sällskap.
”Nu vet vi hur det går till när han inte svarar i telefon, vilket han aldrig gör. Den jäveln.” sa Rafael med pålagd allvarlig min. ”Framförallt vet vi varför han inte svarar. Det beror på att han är upptagen med manligt sällskap. Nu vet vi hur det ligger till.” Sebastian och Rafael nickade mot varandra och log därefter.
”Låt honom han kul.” sa Rafael.
”Om han ser ut sådär när han har kul vill jag inte träffa honom när han inte har det. Kolla på honom helt ärligt. Han skrämmer folk.” sa Sebastian med skratten i halsen.
Efter ytterligare en halvtimme, när klockan var närmare midnatt, lämnade Sebastian, Alexander och Rafael Torget och promenerade till Kolingsborg. Jakob satt kvar med Nataniel i hörnet.

De gick till Kolingsborg och där gick allt väldigt fort. Det var hyfsat mycket folk när de kom in på det stora dansgolvet. De dansade till lady Gagas Marry the night och Alinas Flytta på dig. Mitt under ”flytta flytta flytta flytta”-sessionen dunsade Sebastian in i en ung blond kille. De skrattade båda två och dansade ihop resten av kvällen och natten och lördagen och söndagen. Rafael och Alexander dansade i en kvart till och lämnade därefter Kolingsborg. Utanför entrén skickade Rafael ett sms till Simon och frågade hur han mådde. De gick tillbaka mot Gamla Stan och passerade Torget. De kikade in genom fönstret för att se om Jakob fortfarande satt kvar där, men han var borta. Han hade tagit med sig Nataniel som han hittade på Grindr hem till sin lägenhet på Wollmar Yxgullsgata. På Torget där de möttes fysiskt för första gången berättade Jakob hela historien om sig själv, Samir och Simon för Nataniel, vilket han skulle få några veckor senare. Han skulle även få sota för att ha tagit med sig Nataniel och bytt kroppsvätskor med honom. Även det skulle ske några veckor senare. Rafael och Alexander tog en taxi utanför Torget och åkte till Rafaels lägenhet på Hanteverkargatan. I taxin fick Rafael ett sms från Simon som skrev att han tänkte hålla sig hemma de kommande helgerna tills han hade fått sin dom.

Rafael hällde upp mjölk i två glas och Alexander bredde två mackor. De åt och drack vid köksön innan de borstade. Alexander som hoppades på bortamatch hade tagit med sig en tandborste i jackan, vilket Rafael retade honom för.
”Rutinerat.”
”Sluta!” svarade Alexander bestämt vilket satte stopp för fler tandborsteskämt.
Efter det ägnade de sig åt vuxenlekar i en trekvart innan de somnade. De tillbringade resten av helgen ihop i Rafaels lägenhet. Rafael skippade gymmet en hel helg för första gången på flera år och för första gången under 2012 hörde han inte av sig till någon av de tre personerna som han umgicks med mest på en söndag. Han hörde inte något ifrån någon av dem heller under hela helgen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Gossip boys. Bookmark the permalink.

2 Responses to Gossip boys. Köttets lustar.

  1. Susanna says:

    Jag har gillat din “följetong” ända från början och gillar ditt sätt att beskriva olika saker. Men vad har hänt med detta inlägg? Känns som att jag missat något. En lite snabb berättelse, jag saknar alla detaljer soom brukar vara med. Hmmm…jag gillart…..men vill ha mer…..av dig tror jag. Väntar med spänning på nästa kapitel.

    • Firas says:

      Jag förstår precis vad du menar och jag håller helt med dig. Det är den stora utmaningen med att skriva en följetång på en blogg. Inläggen får inte vara allt för långa, men mycket ska hända. I en bok skulle detta kapitel bara vara en slags övergång/inkörsport till framtida händelser. Som ett fristående inlägg håller jag med om att det blev detaljfattigt. Jag är hur som glad att du tog dig tid att ge feed-back och att du efterfrågar mer detaljer. De flesta andra som haft synpunkter har bett om en snabbare handling. Jag skriver ju också en romanversion av Gossip boys som är mycket mer detaljerad än den jag publicerar på bloggen. Ska ta lite mer från den.
      Jag tar nya tag nästa vecka och klart att du ska förvänta dig mycket av mig :-)

Comments are closed.