De upplysta!

När jag var 20 tyckte jag att jag var riktigit mogen. Jag hade tagit studenten, gjort lumpen, börjat plugga på universitetet och hade ett stadigt förhållande. Jag var en vuxen man. Inte en pojke. Redan då eller egentligen redan i tonåren bejakade jag mina filosofiska sidor. Jag minns att jag och min kusin Tamara satt uppe hela nätterna på sommarloven och diskuterade allt som hörde livet till. Vi diskuterade frågor som klasstillhörighet, relationer, kulturellt arv och en massa annat som vi tyckte var riktigt tungt. Ju tyngre och mer komplext desto bättre för det skiljde oss från mängden. De andra som varje fredag sprang runt med en sexpack folköl i en plastkasse som de drack upp på en mörk skolgård och som de sedan kräktes upp i något dike på väg hem. Vi var de upplysta. Resten de förlorade.

Så när jag var 20, tyckte jag att jag var upplyst upphöjt till två. Sen blev jag 25 och log, nej jag skrattade när jag tänkte på hur jag resonerade kring de frågor som var aktuella då. Jag tänkte också på vad en bekant som kom till Sverige från Irak i vuxen ålder hade sagt till mig fem år tidigare. Att vi 20 plussare som var uppväxta i Sverige inte var riktiga män. Att vi var bortskämda pojkar som med nöd och näppe kunde ta ansvar för oss själva. Vi var inte härdade och hade inte råkat ut för livets hårda skola. ”Blondisarna har dessutom knappt någon skäggväxt eller hår på bröstet. Riktiga mjukisar.” tyckte hon. Då höll jag inte med henne och det gör jag väl fortfarande inte, men jag förstår vad hon menade. I Sverige tillåts vi vara ungdomar länge.

Idag, tio år senare tycker jag faktiskt att jag var en mogen 25-åring, men jag hade naturligtvis inte den livserfarenet jag har idag. Jag ser på saker mer nyanserat och väljer mina fighter baserat på helt andra grunder än då. Då var jag mogen. Idag är jag klok.

Jag kom att tänka på allt det här efter att på flera olika bloggar läst så kallade frågostunder där unga läsare skickar in frågor om sex, kärlek, förhållanden, tillhörighet m.m. och hoppas på råd och rön från bloggarna. Unga bloggare. Som tycker att de är superdupermogna. De tycker att de är upplysta precis som jag tyckte att jag var för femton år sen. Och svaren är riktigt underhållande. Ofta banala. Ibland tänker man ”woopsi doopsi. Följ inte det rådet för fasiken.”. Men framförallt är det för mig en nostalgitripp till gamla dagar, sömnlösa sommarlov, där vi ordbajsade i högt tempo. Då i väldigt liten skala mellan fyra ögon. Idag gör ungdomarna det stort på bloggar och chatforum.

Mognad är en process som alla måste igenom och alla har rätt att tro sig vara den upplysta någon gång. Men angående frågestunder och råd från inte så kloka men kanske mogna unga vill jag referera till två av de tre arabiska ordspråken jag kan. ”Följ inte den som får dig att skratta utan den som får dig att gråta.” och ”Den som går bakom en åsna kommer att få skit på skorna.” Typ, tänk på vem du låter vägleda dig.