Och så blev det torsdag igen. Dags att prestera en spalt som är intressant, engagerande, rolig, kontroversiell och drömsk. Helst alla ingredienser på en och samma gång men minst två av dem. ”Inga problem!” tänker ”Om jag bara kunde komma på något att skriva om.” tänker jag också. Jag har ett gäng rubriker i huvudet som jag skriver ner på en grön post-it lapp för att se dem ordentligt. Jag läser varje rubrik för mig själv och funderar ut de inledande meningarna men avfärdar dem en efter en med olika motiveringar. Banalt, tråkigt, tjatigt, har redan skrivit om osv. ”Jag måste få hjälp. Inspiration” tänker jag. Jag tänker mycket som ni märker. Jag startar min webläsare och börjar läsa andra bloggar. STORA bloggar.
Tio minuter senare inser jag att jag inte kommer att hitta något att efterapa. Även om det är gångbart så vågar inte jag skriva att jag har fikat med mina vänner på café si och så. Att jag har tagit en latte och lyxat till det med en morotskaka. Eller skriva att bloggaren/bloggerskan x och y är fula och äckliga för att bli nominerad till årets provokatör. Eller stoltsera med att jag och min man delar på hemmasysslorna och att jag därmed är en jämställd kvinna och förtjänar att vara en förebild för andra mindre lyckosamma kvinnor. Jag funderar en snabbis på jämställdhetsgrejen och blir lite irriterad. Jag tänker lite till och blir förbannad på feministgrejen också. En kvinna i min ålder som skriver om alla sina fantastiska projekt som bara är fantastiska om man blundar med ett öga och kisar med det andra, har ett jobb där hon gör schyssta pengar typ en vanlig svenssonlön och klarar av sånt som alla måste göra typ laga mat, ta hand om barn och städa; en bloggerska med den bakgrunden kan rida på begreppet feminism och tjäna pengar på annonser för mascara från Max Mara och push-up BH från Lindex på sin blogg. ”Jag då?” utbrister jag med tårar i ögonen. Ledsen och kränkt på grund av det faktum att jag inte är jämställd mina kvinnliga blogg-kollegor. Nu måste jag ta en paus och torka mina tårar. Det här blev för mycket bara.
Efter en slät kopp kaffe och två Mariekex var jag samlad igen. Under ”komma till sans”-fikat hann jag tänka att jag faktiskt har det bra och inte ska missunna de stackars damerna som äntligen blivit kvitt patriarkatets förtryck och äntligen kan andas morgonluft på webben. Jag har ju trots allt under mina 35 år på jorden fått åtnjuta de fördelar som det faktum att jag är född som man medför. Typ en större chans att sitta i bolagsstyrelser, VD-poster och i riksdagen (För er info är jag delägare i en firma där VD:n är en super-kvinna och alla andra i företaget är starka och ambitiösa kvinnor), en högre lön än mina kvinnliga kollegor med motsvarande utbildning, erfarenhet och ansvar m.m. Och då blev jag förbannad igen. Nu ska ni inte tro att jag är instabil eller så. Det är ju ruttet att det är på det sättet. Inte för att det slog mig nu att denna obalans existerar, men ändå. ”I don’t like.” Plötsligt kändes det till och med rätt att det går så bra för flickorna på webben och jag förstår inte varför jag hetsade upp mig från första början. ”Skäms på dig Firas.” sa jag till mig själv. Jag får skylla på att jag bara är en människa av kött och blod och mycket vill ha mer.
För att stilla mitt samvete länkar jag här till tre bra bloggar. Jag kunde även skänkt en slant till F! men så storsint är jag inte.
UnderbaraClara
Angelica Blick
L.A. in the bay
Apropå jämställdhet och starka kvinnor. Förvirrande alltså!
This is what makes us girls
Rude boy
/This post is for my swedish readers. It’s about equality between men and women. Kind of.
