När jag var liten beklagade mamma sig ofta över alla udda strumpor som blev kvar i när de som var kompletta var parade. Det inträffade i princip varje gång det tvättades. Jag minns inte riktigt om de saknade strumporna någonsin dök upp. Jag reflekterade inte så mycket över sådant eftersom jag var ett barn som inte brydde sig speciellt mycket om strumpor just. När jag blev några år äldre blev jag mer medveten om vad jag hade på fötterna, innanför skorna. Jag kommer ihåg att jag bl.a. helt slutade använda vita tubsockor och övergick till svarta. Fortfarande försvann det strumpor. Så här i efterhand inser jag att jag inte var det minsta rädd om dem, vilket jag annars är om alla mina kläder och annat som förvaras i en garderob. Strumpor skulle liksom bara fylla en funktion. De var inte speciellt roliga och var därför inte värda att behandlas med kärlek, tyckte jag.
För ett antal år sedan, kanske när Happy Socks började pumpa ut färgglada strumpor på marknaden, övergick sockor från att bara vara ett funktionellt måste till en accessoar. Numera finns strumpor i alla möjliga färger och med en uppsjö av mönster. De kan kosta en bra slant nuförtiden. I och med den övergången uppgraderades de i mina kläd/accessoar-hierarki. Jag vågar nog påstå att jag under de senaste fem åren inte blivit av med en enda strumpa och jag kan idag inte begripa hur jag kunde bli av med så många sockor och aldrig återfinna den under min barndom och de tidiga vuxenåren. ”Var tog de vägen? Hur var det möjligt?”
All mina strumpor är i par alltså, men den andra vuxna personen i detta hushåll har definitivt inte gjort samma resa. Varenda gång vi tvättar hittar vi minst en ensam strumpa i torktumlaren. Den tillhör aldrig mig. Jag blir alltid lika förvånad och förundrad, men tänker att den andra strumpan dyker upp vi tillfälle. Så är det dock inte. Den dyker aldrig upp. Aldrig. Vi har en bytta hemma med en enorm mängd överblivna strumpor. Det är förvisso ett jättevanligt fenomen, men visst är det fascinerande.
Min kommentar, som ofta kommer i samband med uppdagandet av ännu ett fall av förlust är ”ordning”. ”Om du bara hade lite bättre koll på dina saker hade inte den här högen varit så hög.” brukar jag säga. Men de kanske strimlas och åker ut i avloppet så jag försöker att inte vara för hård. Nu har vi i alla fall strumpor nog att sy ett lapptäcke, vilket är min backup plan om det regnar under midsommarhelgen.
En ensam strumpa klarar sig aldrig ensam.
