Objektifierad

20120510-005803.jpg

Jag är på en trevlig hemmafest med vänner och bekanta som jag inte träffat på väldigt lång tid. Jag är lite sen och de andra är redan salongsberusade när jag anländer till festen. Det är kallt i luften så alla trängs inomhus. Jag fastnar i en lång konversation vid dörren. En halvtimme senare lyckas jag jobba in mig ett par meter in i huset. Jag känner majoriteten av gästerna, men det är några nya ansikten som värden presenterar mig för. Jag blir stående med en av de nya bekantskaperna och diskuterar gränsöverskridande journalistik. Vi debatterar huruvida sex är ett enkelt och uttjatat sätt att vinna läsare på eller om det är en gränsöverskridande och provokativ metod som kan användas för att förmedla ett budskap. Vi pratar länge. Personen i fråga vill höra om mitt skrivande och om mitt intresse för att skapa. Jag visar några texter på bloggen. Vi diskuterar ett samarbete, eftersom min diskussionspartner jobbar på ett stort bokförlag. Jag drömmer stort. I nästa stund får jag ett visitkort och en försiktig klapp på axeln, följ av ett snabbt klämmande på min ena överarm.
”Du verkar vara väldigt vältränad” konstaterar personen.
”Tack!” svara jag lite snabbt och fortsätter prata om författardrömmarna.
”Är du singel?”
Alla drömmar är inte till för att förverkligas och vissa möjligheter förblir en hägring.
”Det blir inget.” säger jag irriterat och bestämt.
”Du gör som du vill.” svarar personen och rycker på axlarna.
Min stolthet är viktigare än allt annat på denna jord kära läsare. Jag håller huvudet högt i alla lägen. Men jag blir jävligt irriterad. Inte bara på grund av denna specifika incident utan på det faktum att jag ofta tenderar att hamna i likande situationer. Jag omges ständigt av människor som objektifierar mig. Lite väl mycket. Människor som inte borde se mig som ett objekt. Festen är över för min del. Inget vin i världen kan få mig på bättre humör.

Jag har analyserat detta i några dagar. Försökt hitta ett mönster. En grundorsak

Hamnar jag i de här situationerna på grund av ett beteende jag har? Inbjuder jag till oanständiga förslag? Är det i så fall mitt kroppsspråk, ordval eller utseende som är utmanande. Ser jag billig eller ständigt sexsugen ut trots att jag lägger en och annan krona på kläder som jag inbillar mig får mig att se sofistikerad ut?

Jag har inte hitta några bra svar på frågorna, men jag vill tro att det är en kombination av något jag utstrålar och intressenternas perception av mina signaler. Helt klart är att det är väldigt få som gärna hjälper någon annan till framgång utan någon typ av kompensation. Det är därför jag inte ska ta några genvägar. Skönt att slippa vara i tacksamhetsskuld till någon. Betala i natura känns förlegat.

I stop when I’m at the very top
You shitted on me on your way up, there’s bout to be a scary drop
Cause what goes up, must come down

Apropå objektifiering.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
This entry was posted in Spalten. Bookmark the permalink.