”Kära dagbok. I Syrien mördas människor varje dag i kampen om frihet och demokrati. I Nordkorea tar Kim Jong-Un makten efter sin avlidne far och fortätter förtrycket av folket i ett av världens mest slutna länder. I Malmö demonstrerar folk mot dödsskjutningarna som skördat fem människoliv. I svensk massmedia debatteras det könslösa begreppet Hen’s vara eller icke vara. På Hantverkargatan i Stockholm sitter en man vid namn Rafael och reflekterar över sin tragiska icke relation till en annan man vid namn Ludvig. Trots bristande respekt från Ludvig i kombination med en total avsaknad av någon som helst hopp om en trygg gemensam framtid känner sig den hela 34 år gamla Rafael halv utan Ludvig i sitt liv. Var nu inte fördömande kära dagbok. Rafael är inte på något sätt en svag människa som likt ett ännu icke ordentligt rotat träd lätt sköljs bort av en porlande bäck. Nej då. Han är mentalt stark och kan stå pall för en Tsunami. Hans åkomma beskrivs bäst som Förvirrad tvåsamhetsuppfattning. Denna man vet inte vad man ska förvänta sig av ett förhållande eller vilka grunder det bygger på enligt de rådande sociala normerna. Rafael är naiv när det kommer till valet av partner och följer sina impulser till fullo i den frågan. Inte någon gång tar han aspekter som framtidsutsikter, social status, självrespekt eller offentligt erkännande av en existerande relation i beaktande. Detta sammantaget har gjort Rafael till en känslomässig amöba. Formlös och hopplöst anpassningsbar efter rådande yttre faktorer, läs Ludvigs fysiska behov. För att denna i grunden ganska vettiga individ inte ska förvandlas till en mentalt encellig organism behöver han akut hjälp. Ett motgift eller en elektrisk chock är två möjliga alternativ. Valet är ditt kära dagbok.”
Rafael stängde dagboken och lade den på soffbordet. Han tänkte att han behövde köpa en ny dagbok. Han tog upp sin telefon och skrev en notis för att komma ihåg det. Han gick in på meddelanderutan och fick då upp alla sms-trådar. Högts upp på listan stod Ludvigs namn följt av Alexander. Han öppnande konversationsloggen med Ludvig.
30 jan 2012 11:26
”Hej Ludvig. Hoppas att allt är väl med dig och att du hade en trevlig middag med dina gäster i går. Hur ser din vecka ut? Ska vi försöka ses någon dag? Kanske äta middag? Kram. Rafael”
30 jan 2012 17:42
”Hej grabben. Är utanför stan mån-ons. Spelar in nya avsnitt. Tillbaka på torsdag.”
2 feb2012 13:02
”Hej där. Är tillbaka i stan nu. Vill du komma över mellan 16-18? Ska på middag med vänner vid 19. /L”
2 feb 2012 13:28
”Du har nog kommit fel. Jag är inte lyxhoran du brukar träffa torsdagar 16-18. /R”
2 feb 2012 22:47
”Klar med middag och är väldigt kåt. Är du? Kan komma till dig om du vill. /L”
2 feb 2012 22:49
”Ska sova nu. Åk hem och runka eller ring nummer två på din lista. /R”
Rafael suckade högt och blev upprörd ännu en gång över Ludvigs attityd i sms:en. Rafael störde sig på att Ludvig inte på något sätt försökte dölja att han tog honom för givet. Han gick tillbaka till huvudlistan över alla meddelanden och öppnade den med Alexanders namn på.
31 jan 2012 17:32
”Hej Rafael. Jag hoppas att du hade en skön söndag och att veckan har börjat bra. Jag ville bara säga att det var trevligt att prata med dig på Zipper i lördags och vill tacka för drinken. Jag hoppas att du gillar armbandet och se till att använda det mycket 
. Kram. Alex.”
31 jan 2012 21:07
”Hej Alex. Söndagen och början av veckan har varit bra. Hoppas att du också mår bra. Tack själv för trevligt sällskap i lördags. Jag gillar armbandet och använder det. Ha det. Rafael.”
1 feb 2012 12:15
”Hej. Sitter och äter lunch och lyssnar på musik på min iPhone. Lyssnade just klart på Master piece med Madonna och kände att jag ville skicka den låten till dig. Så här kommer länken. Hoppas att du gillar den. Kram. Alex.”
Rafael kom att tänka på hur tårögd han blev när han fick se att Alexander skickat honom länken och att han gick in på toaletten och fällde ytterligare några tårar efter att han lyssnat på låten. Alexander var den första någonsin som inte klassades som kompis som skickat honom en musiklänk i ett sms. Han blev väldigt sentimental av gesten och av låten i sig och blev upprörd och till och med hatade sig själv för att han inte hade några omvälvande känslor för Alexander. ”Va fan ska jag göra med Alex?” ropade han högt från soffan.
Simon kom hem strax efter nio på fredagskvällen och landade i soffan med posten som han plockat upp i postfacket. På jobbet hade han haft ännu en stressig dag. Efter över två års berg- och dalbana på börsen var han riktigt less på allt som hette placeringar och funderade seriöst på att byta jobb. Efter jobbet hade han dock släpat sig till gymmet, SATS Zenit, vilket han var glad för. Han träffade flera bekanta och på nolltid blev alla tankar om och kring jobbet bortblåsta. Han lyckades prestera ett riktigt bra pass och när han stod i duschen efteråt kände han välbehag tack vare de endorfiner som frigjordes vid fysisk aktivitet. Han tittade snabbt igenom posten och konstaterade att det mesta var reklam, men lägst ner i högen hittade ha ett kuvert med hans namn och adress på, textade för hand. Han öppnade kuvertet nyfiket och suckade högt när han insåg vad det var. Det var ett skämsbrev ”Du har varit med någon som har testat sig positiv för Klamydia.”-brev. ”Helvete. Sexförbud tills jag testat mig och fått resultatet. Det är ju för fan fredag idag. Hela helgen förlorad och så Gaygalan som är på måndag. Inget raggande på efterfesten för min del. Det suger.” beklagade Simon sig högt och kastade brevet på golvet.
Jakob var den första som ringde på hos Sebastian på lördagskvällen.
”Välkommen till bordell Chantel.” skrek Sebastian och kindpussade Jakob.
Ytterligare en halvtimme senare var alla fyra killar på plats samt Sebastians två anställda på salongen, Isabella och Adrian. Klockan var några minuter innan starten av 2012 års upplaga av Melodifestivalen. Alla satt med varsin drink och på soffbordet fanns diverse tilltugg, men inte chips som var förbjudet hemma hos Sebastian med följande motivering ”Det räcker att jag tittar på en chipsskål så ökar mitt midjemått med en centimeter. Fan ta den som tar med sig chips hem till mig.”
Melodifestivalen körde igång. I vanlig ordning när man tittade på den tillsammans med Sebastian fick man acceptera att han överröstade både sången och programledarna.
Först ut var Sean Banan.
”Alltså vad är det här för skit. När blev Melodifestivalen ett barnprogram? Titta på hans mun och tänder värre än hajen i Hajen-filmen.”
Abalone Dots sjöng På väg.
”På väg ut ur tävlingen. Vad är det här för skit? Jag somnar snart.” var Sebastians kommentar.
The Moniker.
”Skjut mig snälla. Jag orkar inte längre.” sa Sebastian dramatiskt.
Afro-Dite körde sin The boy can dance och Sebastian dansade så vilt att han spillde ut sin drink och orsakade en mindre tumult.
Dead by Aprils sångare föll Sebastian i smaken. ”Mummms. Janem Banem.” skrek han på låtsas-turkiska.
Marie Serneholt blev sågad. ”Gumman! Du hade behövt både spiskummin och chili för att kanske och då menar jag kanske komma till andra chansen.”
Thorsten Flink dök upp i rutan och då gick Sebastian på toaletten.
Loreen avslutade med Euphoria och när Sebastian skulle öppna munnen skrek Rafael ”Nu får du sätta dig och hålla käften. Jag vill höra vad hon sjunger.” Efter låten uppstod jubel. Alla älskade låten. ”Men hon såg ut som Blair witch i håret. Jag hade stylat henne mycket bättre.” var Sebastian tvungen att avsluta med.
